sallesbetraktelser

Efter att ha vilat upp oss tre dagar i Puerta Vallerta, skulle vi flyga till Santa Clara, en liten by mitt i Mexico. Jag glömmer aldrig flygplatsen. Den låg på 2000 meters höjd och bestod av ett berg som hade fått toppen avsågad. Santa Clara är mest känd för tillverkning av koppar saker typ prydnadssaker kökstillbehör. Det var av den anledningen som jag var där. När jag kom in till ”fabrikerna”, som bestod av trampat jordgolv och ett tak på 4 pålar, förstod jag hur svårt arbetarna hade det. Allt gjordes för hand. Vid vår vistelse här drabbades jag av Monte Zumas förbannelse. Jag fick hög feber och frossa och var tvungen att ligga till sängs i två dagar. Jag frös och svettades om vart annat. Hotellrummet som inte hade någon värme utan endast en stor öppen spis blev värmekällan. Var annan timme kom en liten mexikan in och fyllde upp den öppna spisen med ved. Rummet fick snart bastutemperatur. Efter två dagar kände jag mig så pass bra att jag kunde fortsätta.
Ett minne som jag har från Santa Clara är att Britt och jag satt på en uteservering och tog oss en margaritha. Fram till bordet kom en liten shoeshineboy för att putsa mina skor. Vid det här tillfället hade jag moccasandaler och dessa gick inte att putsa med skokräm. Pojken gav sig inte utan envisades med att vilja putsa mina skor. Jag gav efter och han satte igång med att putsa mina skor. De blev blanka men också förstörda. Pojken log och fick sin betalning.