Wessels
Efter upptäckten av Thures och Ann-Sofies förhållande, förstod jag omgående att min karriär skulle gå i stå om jag inte gjorde något åt detta. I oktober 1969 hittade jag en annons i Sydsvenskan om att Wessels sökte aspiranter till att bli avdelningschefer. På den här tiden var Sydsvenskan full av jobbannonser. Det var stor brist på kvalificerad arbetskraft. Idag heter det CV men då fick jag skriva ett brev och sända med alla meriter (betyg). Några veckor senare blev jag uppringd av Ebbe Melander. Han presenterade sig som personalchef på Wessels och sade att jag var välkommen på en anställningsintervju. Glad i hågen gick jag för att möta Ebbe Melander. Jag glömmer aldrig denna intervju. Ebbe var redan på den här tiden en miljökämpe av stora mått. Jag har sällan varit på en intervju där den som skall intervjuas sitter tyst och intervjuaren håller låda. Efter en timmes lyssnande , hummande och nickande fick jag besked om att jag var anställd. Jag fick skriva på ett anställningsavtal. Jag fick 2500 kr i lön + att de fem första åren fick alla aspiranter ytterligare 1500 kr/år utöver den sedvanliga löneökningen. Vid den här tidpunkten var det normalt med 10-15% fackliga löneökningar. Jag svävade fram när jag gick hem. Även inom Wessels förekom intern utbildning. 9 månaders utbildning i hur det var att vara chef inom Wessels. År 1970 hade Wessels börjat växa. Det fanns Wessels i Örebro och Uppsala. Jag fick göra min utbildning i Örebro hos en Varuhuschef som hette Gunnar Wulff. En härlig tid. Det var med ett stort leende på läpparna som jag gick in till Thure Åmvall och sade upp mig. Han mottog uppsägning utan att kommentera den. Han som jag tyckte väl att det var skönt att slippa se varandra.
