sallesbetraktelser

Som nykläckt assistent kom jag att bli placerad i Malmö på Tempo Värnhemstorget.

Med stort självförtroende anlände jag till min ny arbetsplats. På den här tiden var man inte ”du” med varandra. Mitt första möte med Disponent Åmvall blev som en hägring, jag såg honom men hörde inte vad han sade. Själv gick jag under namnet

herr Samuelsson eller assistent Samuelsson. Mitt ansvarsområde blev leksaksavdelningen och husgerådsavdelningen. Min lön blev 1200 kr i månaden och jag hade 600 kr i hyra så jag tyckte att jag skulle klara mig bra. Jag fick även en vit rock och en namnbricka med orden assistent Samuelsson. Hierarkin inom Tempo Värnhemstorget. Överst Disponent Thure Åmvall, nästa led bestod av

avdelningscheferna Berit Partell, Bengt Harman, Kjell Magnusson, Ann-Sofie Håkansson och lagerchef Ljungberg. Nästa led var assistenterna. Torbjörn Nilsson och jag och under oss kom 1:a biträden och övrig personal. En sluten värld. Här fick jag min första ”erfarenhet” av hur viktigt det är att ta reda på vilka relationer som råder mellan olika personer. Vem som strular med vem, vem som ligger bra till hos cheferna, vilken inofficiell hierarki som råder. Själv gjorde jag misstaget att inte ta reda på detta. En dag gick jag upp till Åmvall. Eftersom det lyste grön lampa utanför dörren öppnade jag denna utan att knacka först. Här fick jag mitt livs chock.

Här fick jag se varuhuschefen och personalchefen djupt involverade i varandra.

Röd i ansiktet, bad jag om ursäkt och försvann som blixten. Efter den här upptäckten, som alla andra visste utom jag, blev mitt liv på Tempo ett veritabelt helvete. Mina två år på Tempo blev inte den start på karriären som jag hade förutsatt mig.