Matchen
Att bara komma in på Johanneshov isstadion 1966 var oerhört stort. Johanneshov
var ishockeyns mecka. Här skulle jag få spela. Här spelade storheter som Tumba,
Rolle Stoltz, Sura-Pelle Petersson, Lill-Garvis alla i Svenska Landslaget.
Mina bekymmer började i omklädningsrummet. När jag skulle ta på mig axel och bröstskyddet kom detta bak och fram. En av mina lagkompisar påpekade detta och
jag fick hitta på en ursäkt. ” ja man skall inte stressa” sade jag. När alla skydden var
på plats skulle vi gå ut och värma upp. Jag försökte ge intrycket av en oerhört skicklig ishockey spelare. Alla mina lagkompisar kom från Norrland och spelade i division 2. Jag var den ända som kom från division 1. När jag väl kom in på isen, tänkte jag att det var då farväl att jag hade klubban annars hade det gått käpp rätt åt helvete. När sedan matchen skulle börja, var det naturligt att jag skulle spela center i A-kedjan. Domaren blåste till spel och släppte ned pucken. Jag hade sett hur de stora grabbarna gjorde vid nedsläpp, en hand vid klubbladet och den andra uppe på
skaftet. Så gjorde jag nu och resultatet blev att jag kom att stå kvar efter det att domaren släppt pucken. Mitt lag anföll, jag stod kvar vid mittcirkeln. Detta gjorde att när motståndarna anföll, kom jag att tillhöra deras lag. Efter 3 minuter låg vi under med 3-0. Motståndarna gjorde mål varje gång jag var inne. Flaggstyrman som hade hand om laget, tog min lite avsides och sade ” 31:an, du gör bäst nytta om du tar tiden och öppnar grunden. Jag mumlade något om att ”mina lagkompisar inte förstod mitt spel”. Flaggstyrmannen tittade på mig med ett leende i blicken. Trots att vi låg under med 3-0, vann vi matchen med 4-3. Vi gick till final men förlorade där.
Min största oro var, vad skulle det bli för straff när jag kom tillbaka till Östergötland?
Väl tillbaka blev jag kallad till IO. Med darrande ben och blicken nedåt knackade jag
på IO dörr. Han öppnade och sade ”gratulerar till andra platsen, jag hörde att 31:an
skötte sig utmärkt. För att övertyga mig själv om att detta verkligen har hänt, brukar jag titta på fotografiet, titta på diplomet och känna på medaljen.
