Högbergsgatan
Göran som vid den här tiden var en av Sveriges bästa badmintonspelare, hade blivit halvproffs i badmintonklubben Eken. Han jobbade med att halva dagen stränga raket och andra halvan tränade han. Arvodet för detta var ungefär detsamma som jag fick i lön. Nu började ett liv med sång, dans och ett storslaget festande. Zanzibar, Ambis och Baldakinen var våra huvudarenor. Snart nog lärde dörrvaktmästarna känna igen oss. Som tur var hade vi lön samtidigt, kring den 25:te varje månad. I fjorton dagar var vi kungar i baren, långt innan Magnus Ugglas populära låt. De andra 14 dagarna levde vi på vad varuautomaten utanför Högbergsgatan kunde erbjuda. Det var allt från en burk potatis, ärtor, morötter, tonfisk eller en soppa. Den dyraste konserven kostade 1 krona och den billigaste kostade 25 öre. Under dessa 14 dagar blev vi mästare på konsten att tillaga potatis. Ena dagen stekta, andra dagen mos och tredje dagen potatisplättar. Ibland kunde vi lyxa till det med en burk morötter. När så den stora dagen inträffade det vill säga den 25:te övergick vi till mer näringsrik kost så som biff, winersnitzel, och stundtals oxfilé. Kostymen kom fram, lackskorna på och sedan bar det av till våra stamställen. Mat med snaps och öl, kaffe med avec och därefter groggarnas glada afton.
