Boett Hemcenter

Efter mardrömmen i Trelleborg tog jag kontakt med Per Säfsten. Han var chef för ekonomi och personal inom Wessels Stormarknader. Per och jag hade en mycket god relation mellan oss. Eftersom jag hade lämnat ett mycket bra intryck efter mig, då jag slutade på Wessels, var det inte svårt för Per att återanställa mig inom Wessels koncernen. Jag kom att ha ansvaret för marknadsföringen samt chef för prydnad, porslins avdelningarna. Boett Hemcenter var en ny idé inom detaljhandeln. Här skulle man sälja märkesvaror till ett lägre pris än vad fackhandeln gjorde. En svårighet att komma förbi, var att märkesleverantörerna vägrade att sälja till oss.

Detta löstes genom att anmäla företagen till marknadsdomstolen. Min chef Hans Körning var en stor man som rökte pipa. För att få en uppfattning om vad ett hemcenter var, gjorde vi (Ronny Planthin, Bengt Larson, jag och Hans Körning) en resa genom Europa för att besöka hemcenters. Detta blev en resa som jag sent skall glömma. Först körde vi till Paris. Där stannade vi ett bra tag, inte för att studera hemcenters, nej vad som gällde var det ljuva livet. Hans hade skaffat ett hotell som låg på Champs Elysees. Varje morgon (10 eller senare) började vi dagens äventyr på en bistro, espresso, pernod samt en toast blev ”vårt dagliga bröd”. Vi besökte Louvren och tittade på Mona-Lisa, vi gick under Triumfbågen, vi seglade på Seine, besökte Eiffeltornet samt slottet i Versailles. Vi gjorde verkligen Paris. Det vi inte gjorde var att besöka hemcenters. Hans vår chef tyckte plötsligt att det inte var så viktigt, utan vi skulle forma vårt eget hemcenter i Lund. 14 dagars betald semester, allt inklusive. Under min tid på Boett slogs Wessels Stormarknader och Bra Stormarknader tillsammans och blev B&W stormarknader. Den blivande inköpsorganisationen behövde förnyas och jag var inte sen att söka en av dessa platser. 1976 fick jag besked av min tidigare chef Lars Jonasson att jag hade fått en inköpschefs plats och att jag skulle tillhöra hans sektor. Boett Hemcenter lades ned på grund av bristande intresse hos konsumenterna. 1976 var ett bra år jag träffade min hustru Britt och våra liv flätades samman. Nu så här 36 år senare kan jag konstatera att detta årtalet har kommit att bli en milstolpe i mitt liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0