Ankomsten
Vår nya lägenhet bestod av 3 rum och kök. Mitt rum låg alldeles innanför entrédörren.
Detta skulle visa sig vara en stor fördel när jag kom upp i tonåren. Huset bestod av 5
våningar och hade hiss. Vi bodde på 4:de våningen. En fördel var att alla som skulle
bo i huset var nya, och därför lärde man känna varandra riktigt fort. Det visade sig att det var många familjer som hade barn i samma ålder som jag. För mamma skulle det bli mycket lättare. Här fanns tvättmaskiner i källaren, mangel och torkrum. Mamma skulle inte längre behöva tvätta för hand i källaren, inte längre koka upp tvätten, inte längre skölja 3 gånger i kallt vatten. Inte gå upp på vinden och hänga tvätt. För mamma var det som att komma till himlen. Mitt rum kom att inredas med en säng,
ett skrivbord och en stringhylla. Samma stringhylla som idag är kult. Det nya byggnadsmaterialet gjorde att man måste borra i väggen och detta ställde till många problem för pappa. I borrhålet måste man sätta in en träplugg. De bekvämliga plastpluggarna som finns idag var inte uppfunna. Många var dom svordomar som kom över hans läppar. Att ha tummen mitt i handen var pappas Akilles häl.
Så småningom började jag vänja mig vid livet på Erikstorpsgatan. De nya kamraterna
tog över, och intressena blev annorlunda. Dalaplan och mina gamla kamrater försvann och jag anpassade mig till det nya.
Kamraterna
Stefan, Anders, Birgitta, Barbro och Eva i 10:an, Tommy och Bertil i 3:an, Arvid i 1:an
Jag och Jörgen i 6:an lärde känna varandra under sommarmånaderna innan vi skulle
börja i skolan. Vi var alla födda 42-45. Facit skulle visa sig i att vi under de kommande åren höll ihop.
