Knut Olsson
När jag gick i sista klass på Borgar, hade jag en matte lärare som hette Knut Olsson. En mycket snäll och försynt man. Han var helt i avsaknad av humor.
Vi hade 4 timmar matte på lördagarna och detta tog på våra krafter. För att inte dö av tristess gjorde vi en hel del bus just lördagarna. Knut bodde ute i Limhamn och han cyklade alltid till skolan. Vi gjorde en hel del bus med hans cykel. En lördag höjde vi sadeln och sänkte styret. När Knut cyklade iväg låg vi bakom häcken för att se hur han reagerade. Ingen reaktion. Nästa lördag höjde vi sadeln och sänkte styret. Knut cyklade lugnt hem till Limhamn. Tredje lördagen hissade vi upp cykeln i
karthängaren. Knut tog lugnt ner cykeln och ställde ut den i korridoren. I ett desperat försök att få Knut att reagera ställde vi ner cykeln på tjejernas toalett.
Eftersom Knut var en försynt man blev detta för mycket för honom. Han beordrade oss att omgående hämta upp cykeln. Naturligtvis gjorde vi detta. När vi förstod att vad vi än gjorde så skulle Knut inte reagera nämnvärt, slutade vi upp med att trakassera honom. Knut älskade matte. Efter detta började vi att lyssna på honom.
Knut vann fighten.
