sallesbetraktelser

Min vänskap med ”Kurre” (en gång utsedd till världens bästa högerytter) har stått sig genom åren. Många är de minnen som vi delar tillsammans under framför allt åren 1979-1986. När jag reste till Florens visste jag att fotboll stod på dagordningen. När vi kom fram till Stadio Artimio Franchi visste jag att en högtidsstund var i antågande. Kurre som fortfarande är en legend i Florens, fick skaka hand med sina fans, alla ville prata fotboll med honom. Jag minns ett speciellt tillfälle då jag hade ont i ryggen. Kurre ringde upp chefmassören för Fiorentina. Efter en timmes massage av honom kunde jag ”nästan” lyfta från golvet.

Vid varje besök visste jag, att jag minst ett par gånger skulle komma att besöka Kurre och Marianne i deras hem. Deras gästfrihet är som alla italienares, stor och generös. När väl middagen var överstökad, blev det ett besök i Kurres minnesrum.

Här fanns alla de lags tröjor med nummer 7 på ryggen som Kurre representerat. Här fanns alla tidningsklipp, videor och andra utmärkelser som Kurre fått genom åren. Det var härligt att sitta i detta rum och lyssna på Kurre.

Ett annat trevligt minne som dyker upp, är när vi bodde på Odlarevägen i Löddeköpinge, ringde det en dag på vår dörr. Utanför stod Kurre och Marianne. ”Hej vi är på väg till Stockholm”. De stannade i några timmar. Efter 1986 kom det sig så, att jag inte längre reste på Italien. Kontakten med varandra avtog och det var inte förrän 2003 som vi åter fick kontakt. Min dotter hade vid den här tidpunkten bestämt stig för att bli designer eller inköpare på något stort klädesföretag. Att prata italienska var naturligtvis ett plus och ett måste. Efter att ha anmält sig till Scuola Leonardo da Vinci stod det klart att 13 veckor i Florens nu var ett faktum. En 20-årig flicka ensam i Florens, var ingen tanke som tilltalade mig. Jag ringde upp Marianne och fick ett mycket positivt gensvar. Du behöver inte vara orolig. Jag skall vara som en extra mamma för henne. Många var de kvällar som Lina tillbringad med Kurre och Marianne. Vänskap sitter inte vad du har utan hur du är.

En stor fördel med att vara  inköpare var att jag kom att få se många fantastiska ställen och länder, en annan var att jag fick träffa många intressanta personer. En dag i januari 1979 stegade en man vid namn Christer Lauridsson in på mitt kontor. Han hade många agenturer i Italien som tillverkade krukor och andra presentartiklar. Mitt intresse för Italien väcktes när han sade att Kurre Hamrin var medagent till dessa agenturer. 1958 VM i fotboll i Sverige var Kurre huvudskälet till att Tyskland besegrades och Sverige gick till final. Jag var 15 år och Kurre blev min stora fotbollsidol. Nu 21 år senare skulle jag få träffa honom ” in person”. Klart att jag sade ja till denna ”inköpsresa”. Till saken hör att Britt (min hustru) skulle följa med. Den 5 maj 1979 flög jag och Britt från Kastrup till Rom. Det gick inte att flyga direkt till Florens. I Rom stod Christer och mötte oss och därifrån flög vi till Florens. Dagen efter skulle jag få träffa Kurre. Efter frukost på hotellet gick vi ut och ställde oss utanför hotellentrén. Efter en stunds väntan körde en Alfa Romeo upp och ut hoppade Kurre. Han kom fram emot oss och presenterade sig. Precis som om jag inte visste vem det var som jag hade framför mig. Kurre, en blyg, leende, ödmjuk och vänlig person. Från denna stund och 6 år framåt skulle jag träffa Kurre 2 gånger om året. Efter dagens arbete och besök på fabrikerna blev jag, Britt och Christer hembjudna till Kurres hem. Här fick vi träffa Marianne, Kurres fru sedan hans tid i AIK (innan han blev proffs).

Vi träffade deras barn Piero, Erika och de andra barnen vars namn jag inte kommer ihåg.

Här fick vi stifta bekantskap med Italiensk matkultur. Anti pasto, som var kallskuret typ parmaskinka, eller carpaccio tunna marinerade skivor av rått nötkött, eller caprese, mozzarella ost med tomater. Efter detta kom primo. Vanligtvis är detta pasta typ tortellini, risotto eller minestrone soppa. Nu när vi var mätta kom secondo. Detta är huvudrätten och kan bestå av antingen kött, fisk eller fågel, efter detta kom vi till första efterrätten, Formaggio e Frutta som var ost parmesan och pecorino. Middagen avslutades med il dolce vilket är dessert i forma av kakor. Till detta dricker man för matsmältningen vanligtvis

grappa, limoncello eller sambuca. Till alla rätter dricker man rött vin. Italienskt rött vin är kraftigt av naturen. Efter en middag som denna (3-5 timmar) var det tid att försöka ta sig till hotellet. Rött vin ger huvudverk och det fick vi alla känna av dagen efter. Grappa smakar som bensin. Nästa dag var det bara att kliva upp ur sängen, in i duschen, på med kläderna och ut till väntande bil. När jag reste i Italien blev det ofta en vecka eller mer och hela tiden med Christer och Kurre så mina minnen är många och fantastiska.