sallesbetraktelser

Malmö Folkets Park öppnade alltid den 1:a Maj. I MFP fanns 3 dansbanor. Amiralen, Sviddan och gamlan. Vi ungdomar kunde alternera mellan dessa 3 dansbanor. Under sommartid var ”sviddan” den dansbanan som besöktes mest.

Onsdagar var en given ”sviddankväll”. Somrarna var somrar på den här tiden, det vill säga det var ljumt i luften långt ut på kvällskvisten. Här stod man runt om dansbanan, här fanns inga bord eller stolar utan enbart dansbanan och en liten hydda som sålde dansbiljetter. 3 st för en krona. Intill dansbanan fanns en liten kulle och där stod de olika ”innegängen”. Innan vi gick till ”Sviddan” samlades de olika gängen på Far i Hatten, en uterestaurang som serverade ”mackor” öl, snaps och framförallt grogg. De flesta av oss hade små pluntor med oss. Därför blev vår beställning alltid lite torftig. En köttbullsmacka och en sockerdricka, resten hade vi med oss. Efter någon timme var det tid att dra sig ner till ”sviddan”. Glada och med kavajen käckt hängande över axeln anlände vi till vår plats på ”kullen”. Här fanns också en skylt som talade om vad för slags dans som skulle spelas, till exempel vals, foxtrot, polka eller slowfox. Många gånger spelade här en orkester som hette Ekdahls, I denna orkester spelade min kusin Leif gitarr och jag kunde därför önska mig låtar. Gitarrboogie var en av de låtar som jag önskade mest. Jag var en hejare på bugga. Här kunde jag glänsa och göra intryck på tjejerna. När första damernas var överstökad och sista dansen dansad, gick man sakta hem med en tjejs arm under sin. En ljum sensommarkväll, en flicka vid sin sida, världen var min.