Amiralen
Amiralen, nordens största danshak. 1500 kvadratmeter dansgolv, 2 scener och med fulla rättigheter. Hit kom varje lördag mellan 500 till 1000 ungdomar, beroende på vilken orkester som spelade. Inträdet hit var 5 kronor, garderoben var gratis. Dansen varade mellan 20.00-01.00. Damernas 3 danser spelades från halv ett. 1:a damernas då låg man bra till, andra damernas var lite mer än artighet, 3:dje damernas var ren artighet.
Här spelade dansband som Wickers, Mia West, Tommys, Ekdahls, Trio me Bumba , Spotnics. Ingmar Nordström, Streaplers, Sven-Ingvars och storband som Leif Uvemarks. Här uppträdde Siw Malmqvist, Ann-Louise Hansson, Anita Lindblom, Anna-Lena Lövgren, Rock-Olga, Rock-Ragge, Boris samt många många fler.
Dessa år var gyllene tider för dansband. Det fanns en uppsjö av dansband.
Jag fick lära mig bugga, dansa Twist och jenka samt stila vals som alltid var sista dansen.
Hade jag fått första damernas, var detta liktydigt med att jag fick följa flickan hem och då gällde det att även dansa sista dans. Att få första damernas var prestige för alla killar för detta var en måttstock på hur populär man var. Jag minns när orkesterledaren ropade ut i högtalaren ”och så spelar vi damernas tre”. Alla killarna gjorde sig mer synliga. Det hände (men inte många gånger) att jag inte fick första damernas. Jag fick gå ensam hem. Varför det blev så berodde på att jag inte varit tillräckligt flitig på dansgolvet eller att jag hade alltför mycket sprit i kroppen. Våra förfester kunde ibland bli alltför blöta. Det var förbjudet att införa alkoholhaltiga drycker. Detta kringgick vi genom att någon av tjejerna tog in spriten i sina handväskor. Väl inne, kunde vi beställa in en Loranga eller Pommac. Amiralen är något jag minns med ett leende på läpparna och jag tror att alla vi som är födda på 40-talet har en relation till Amiralen.
